Hade nästan gett upp hoppet men nu så tar han sig fram precis vars han vill! Och försöker dra sig upp på det mesta, ibland funkar det ibland inte...
Sen har han även lärt sig säga "tack tack", låter så gulligt!
Idag har vi i princip smält bort. Helt allvarligt. Men Ante jobbade på ändå på övervåningen så jag och lillen tuffade till stan och hälsade på mormor.
När hon sen skulle bort på fika så gick vi på stan men det alldeles för varmt för det, så vi anslöt oss till fikasällskapet.
Tant Britt-Inger hade väldigt många och fina fotoalbum som lillen blev väldigt intresserad av.
På vägen hem till mormor så somnade han äntligen, om än för en kort stund :)
Duktigt Harry!
SvaraRaderaVad gulligt att han kan säga vissa ord, känns helt overkligt att Elliot kommer göra det en vacker dag (även om det säkert inte är sååå lång kvar till dess...)
SvaraRaderaHmm, minns inte riktigt hur jag hittade till din, brukar surfa runt lite planlöst ibland mellan olika bloggar ibland ;) alltid skoj med nya att följa!