Väl där så piggnade han till och var på ett strålande humör! Skrattade och log mot alla han såg! Nästan så man undrade om man åkt i onödan...Men till slut fick vi komma in för bedöming och sedan vidare till väntrummet. Vi hade trott att man fick komma in hyfsat snabbt när man har en liten en men icket! Som tur var så hade jag laddat upp med burkmat, gröt och ersättning så han skulle få i sig något.
Efter ca 1,5 timme fick vi träffa barnläkaren som lyssnade på honom, vägde och kollade syresättningen. Han var så glad och sprattlade på så det var svårt för dom att göra allt dom skulle. Läkaren hörde ju också hur han lät så han fick andas ventolin(tror jag det heter) så det skulle lätta. Att andas i masken var ingen hit...som tur var dämpades hans utandningsskrik av masken annars hade han väl skrämt ihjäl gamlingarna som låg i rummet brevid!
När han fått i sig det han skulle så var vi tvungen att vänta igen för att se så det hjälpte. Inte förrns efter 20 kunde vi åka därifrån! Lillen var så trött att han somnade innan Ante satt in honom i bilen.
Fick i säng honom vid nio-tiden, men eftersom han inte ätit så bra under dagen började han böka runt vid 2 och gick då upp för att göra mat. Han åt men sen när vi skulle rapa honom så fick han ner någe slem och allt kom upp! Och då menar jag ALLT! Rakt i våran säng...Som tur var så var det ju ny välling så det luktade iaf inte.
Själv var Harry ganska så nöjd efter denna retur och satt och log medans Ante torkade det han kunde. Sen somnade han om igen.
Nu på morgonen så är han fortfarande ganska tung i bröstet men han väser iaf inte och har ätit både ersättning, gröt och fruktpuré till frukost. Som fått stanna kvar i magen ;)
Vi har avbokat allt i veckan så han får kurera sig i lugn och ro och inte smitta ner några andra småttingar. Enligt läkaren så var det här nog kulmen och från och med nu så borde det bli bättre, så vi hoppas på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar